Känslan från att vara vilken tjej som helst till att känna sig likt den lyckligaste prinsessan i denna enormt stora värld
if only for a day
Det börjar med spänning & nervositet som sedan övergår mer och mer till självkänsla utifrån å in. Alkohol på det & du har inga hämningar. Du är du. Du är nu
Queen for a day.
Denna känsla borde vi alla hitta. Utan de där kläderna. Utan det där perfekta håret. Utan sminket. Limosinen att åka med. Utan alla nära & kära. Fotografer. Utan en kille vid din sida. Även om alla dessa faktorer gör så att man höjs till skyarna, så är det faktiskt skönhet inifrån & ut som består. Som alltid går hand i hand med det äkta livet. Livet på insidan.
Detta är i själva verket materiella saker, en idyll. En barbie-värld som omöjligen kan underhållas varje dag. Om man nu inte brinner för klädmodet. Sminket. Förälske -om så finns. Har nära & kära som fotar en var dag.
Det såklart, nån gång måste man få känna lyckan utifrån & in. Viktigt bara att man -sen när allt är över- finner tillbaka till den inre lyckan.
Låg i ångest i hela två dygn efter bal & studentfirande. Inte för att jag kände mig självmordsbenägen men för att jag var tom.
Ångestfylld tomhet. Tom på ord. Understimulerad. På vägen skymtades jobb & jobb och åter jobb framför nosen på mig. En livsstil (skolan,vänner,lärare) försvann över en dag. Poooff. Likt anden i lampan. Fast man då förhoppningsvis får önska sig något bra.
Konstigt att det blir tomt? Nej. Nej, inte alls.
Limosinen skulle ge glädjetjut åt ett annat folk. Klänningen hängdes på galge. Sminket borttagit & håret tovigare än nånsin. Med ett bakrus bara toalettstolen ville veta av. Tom utifrån & in.
L y c k a *Casandra
.JPG)
