Tanken av att jag säger Orden för ofta gör mig mörkrädd
Att Orden tillslut tappar mening
Att de starka Orden bara blir svaga.
För att det blir något man säger, en fras
Något man säger av farten automatiskt & som
tappat lite av meningen.
Jag vill inte slita ut Orden men dom är så
betydelsefulla, så lätta att använda.
Orden säger man i förhoppning att denne ska förstå känslorna.
Men hur ska man förstå om man får höra ordet förjämnan,
vet man hur älskad man är då?
Är man superälskad? eller är det bara lögn för att slippa konsekvenser?
Är det bara prat? Är det bara en "inne/mode" fras?
Det känns som att man inte kan få nog av Orden,
Man vill höra dom, man vill dela med sig av dom.
Jag tror sällan att folk bara använder Orden för att de bara ska användas,
för att de ska komma till användning.
Jag hoppas att det är så iallafall.
Oftast litar man på dom personer som uttrycker Orden,
Oftast står dom en nära. Så nära att det blir svårt att visa hur nära.
Då använder man sig av Orden som stöd. Som det lilla extra.
Säger man Orden sällan betyder dom mera på något konstigt vänster.
But that's life.
Jag säger dom till dom jag bryr mig mest om,
dom som man kan lita på,
dom som man håller varmt intill hjärtat
dom man älskar.
Ni är mer än guld värda
.JPG)
