Jag blundar hårt och känner att något är svårt.
Vart gör man sig av med all ilska&hat?
När man bara känner sig lat?
Vart ska man ta vägen?
Vad är lösningen i dessa lägen?
Vila och hoppas på någon bättre dag?
Något plötligt ljus kanske dyker upp om ett tag.
Ensamheten tar över, man orkar inte mer.
Man ber.
Ber om bättre tider.
Ber om lite cider.
Man vill bara bort.
Trots att livet känns för kort.
Man kämpar ett tag till.
Bara för att man vill.
Innerst inne finns styrkan.
Och inte i kyrkan.
Så ut och gör allt bra, skapa dina svar.
För det du kanske har inte föralltid finns kvar.

En pytteliten tankeställare idag.