~€asandra~

Det tar en evighet för mig att förstå.
En evighet för mig att tänka & dra en slutslats.
En oändlighet för mig att få mig hel.

De tre betydelsefulla Orden...

Tanken av att jag säger Orden för ofta gör mig mörkrädd
Att Orden tillslut tappar mening
Att de starka Orden bara blir svaga.
För att det blir något man säger, en fras
Något man säger av farten automatiskt & som
tappat lite av meningen.
Jag vill inte slita ut Orden men dom är så
betydelsefulla, så lätta att använda.
Orden säger man i förhoppning att denne ska förstå känslorna.
Men hur ska man förstå om man får höra ordet förjämnan,
vet man hur älskad man är då?
Är man superälskad? eller är det bara lögn för att slippa konsekvenser?
Är det bara prat? Är det bara en "inne/mode" fras?
Det känns som att man inte kan få nog av Orden,
Man vill höra dom, man vill dela med sig av dom.

Jag tror sällan att folk bara använder Orden för att de bara ska användas,
för att de ska komma till användning.
Jag hoppas att det är så iallafall.
Oftast litar man på dom personer som uttrycker Orden,
Oftast står dom en nära. Så nära att det blir svårt att visa hur nära.
Då använder man sig av Orden som stöd. Som det lilla extra.
Säger man Orden sällan betyder dom mera på något konstigt vänster.
But that's life.
Jag säger dom till dom jag bryr mig mest om,
dom som man kan lita på,
dom som man håller varmt intill hjärtat
dom man älskar.
Ni är mer än guld värda

Trött & hängig, men jag måste ta nya tag!!":D

"Wish I could keep you much longer" - Akon

Det är så jag känner.
(kan du inte stanna lite längre,
saknar dig, längtar efter någon att prata med,
någon man kan umgås med)
Vill kunna träffa my friends
& my loverboy oftare..
Det är det jag mår bra av,
det är dom som får mig att känna mig vid livet.
Det är dom som alltid stöttar & finns där.
men:
Vi alla har mycket att göra,
för jämnan finns det något som måste göras.
Ska det verkligen vara så?
Ska man alltid behöva känna sig stressad & pressad?
Kan man inte ta en dag för sig själv,
tänka igenom saker, vara med sig själv,
lära känna sig själv & må bra.
-"Nej, det kan du inte.
Då kommer du att få ännu mera att göra dagen efter."
Men är det så farligt då?
Ska det kännas jobbigt varje gång
man lyxar till det lite för sig själv.
Ska man alltid tänka på vad andra tycker?
Exempel att man är lat eller egoistisk
bara för att man tänker på sig själv,
placerar sig själv på första plats i sitt liv ibland.
Är man lyckligare av att göra någon annan lycklig?
Eller är det bara en slags lycka som varar under en kort stund.
Är den där lyckan som kommer inifrån bättre? Varar den längre?
Den där lyckan som får oss att känna oss nöjda med oss själva
& den lyckan som får oss att må bra på insidan.
Den lyckan som man kan leva av & utstråla i sin personlighet
men också spelga av sig på andra personer!
Jag anser att den är den rena lyckan, den lyckan alla ska känna.
Hittar man inte den så lever man av att göra andra lyckliga
och då mår man inte bra själv, inte på insidan bara på utsidan.
Det man inte har på insidan kan man heller inte utstråla.
Så gör någonting för dig och din egen skull.
Alla har rätt att tänka på sig själv ibland.
Känna att man själv är centrumet i ens eget liv.
Det är först då man kan säga att man är lycklig,
först då man kan leva med sig själv & det viktigaste av allt
älska sig själv.

Malin du är underbar! Tro inte något annat.
Jag finns här för dig precis som jag alltid gjort.
Love You<3

~*Denna bilden för mig betyder Lycka!<3

Livet ska bestå av ren lycka
inte tankar kring vad andra tycka.
Följa sin egen vilja
Inte låta de andra skilja.
Allt får inte vara pest&pina
För då kan livet sluta med att sniffa lina.
Droger håller för stunden
Men inte i grunden.
Du rasar tillslut
För du hittar ingen väg ut.
Tänk istället på allt de goda
Inte som en hopplös groda.*~

Jag blundar hårt och känner att något är svårt.
Vart gör man sig av med all ilska&hat?
När man bara känner sig lat?
Vart ska man ta vägen?
Vad är lösningen i dessa lägen?
Vila och hoppas på någon bättre dag?
Något plötligt ljus kanske dyker upp om ett tag.
Ensamheten tar över, man orkar inte mer.
Man ber.
Ber om bättre tider.
Ber om lite cider.
Man vill bara bort.
Trots att livet känns för kort.
Man kämpar ett tag till.
Bara för att man vill.
Innerst inne finns styrkan.
Och inte i kyrkan.
Så ut och gör allt bra, skapa dina svar.
För det du kanske har inte föralltid finns kvar.

En pytteliten tankeställare idag.

Underbara mammut fyller år<3

Vaknade imorse, sten-död.
Och nej, sten var inte död. Jag var död.
Fastän min kropp frös och hela jag rös'
gick jag ner och gjorde iordning frukost
till födelsedagsbarnet! =)
Första året jag överraskar henne med
frukost och allt..Det var änna på tiden!
Det förtjänar hon.
Dock att jag gjort denna goda gärning
idag så känner jag mig inte nöjd med
mig själv.
Inte nöjd med vad jag prestera/presterat,
inte nöjd med nått.men jag måste tänka om!
Jag ska vara gla' att jag finns & allt
jag presterar/inte presterar är bara en
del av mig som jag måste acceptera.
Man kan faktiskt inte räcka till alltid,
ställa upp på allt eller prestera bäst.
Man är ju trots allt inte mer än en människa.

Skön skoldag idag iallafall.alla är så enormt underbara!
Förstår inte riktigt att det är sant, men så är det!
De gör min dag solig när molnen ligger på.

Att jag inte känner mig nöjd med mig själv
vet jag egentligen anledningen varför, det
är bara det att jag tycker att det är jobbigt
att möta den. Se den finnas där.
Mitt låga självförtroende.
Jag försöker jobba på det men det känns som om
jag alltid kommer att förbli lika rädd för att
prova på nya saker, lika osäker med nya grejor.
Osäkerheten knäcker mig ibland. Jag vill få
så mycket sagt men tillslut ger jag upp, mina
negativa tankar tar över. & jag håller mig
tillbaka, drar undan lite.
Menmen, detta får inte blir sämre utan det
ska bara bli bättre!! Jag måste lära mig.
Göra som min SO.lärare säger;
titta mig i spegeln och säga:
Jag är ett lejon, hör mig ryta.
Nått sånt=D

Älskar mina stöttande vänner,
ni höjer mitt självförtroende för var dag!


Du är gosig, du är snygg.
Hos dig känner jag mig trygg
Med din värme, med din kraft.
Alla dar vi haft.
Jag dig föralltid håller kär.
I mitt hjärta som jag bär*~
Till Victor<3

"What is love? baby don't hurt me. don't hurt me no more"

Skadar man oftast den man älskar? skadar man den mest?
Man har släppt in människan så nära inpå hjärtat att man
också skadar den av att älska den för mycket.
Det kan handla om svartsjuka men också längtan,
sorgen att lämnas för pojkvännen/flickvännens kompisar.
Sorgen att inte kunna uppleva allt med denna person
bara för att man inte delar samma intressen.
Man yrar runt bland kärleksmoln & vet inte riktigt vad man ska säga.
Det får inte låta dumt, inte töntigt, inte elakt.
Man tänker för mycket och tillslut blir det fel ord ändå.
Det kanske är så att man gör allt för denna människan
man är villig att ge upp allt & ge allt för denne.
Det är också då man kan skada någon.man kväver sin kära.
Man tar förmycket. För att man är rädd att förlora allt.
Man är rädd att mista det enda som betyder mest.
Sin käras hjärta får ingen vila.Ingen återhämto.
Det finns ingen "kärlekstapp" där man kan tanka på.
Ladda upp kärleken igen.
Slutligen tar allt slut. När man minst anar det,
för den som tar allt vill inte se det dåliga med det.
Utan bryr sig egentligen inte speciellt mycket om vad den kära
tycker, tänker, mår. Man känner bara att man måste göra sig själv glad först.

Det sägs att det inte finns något rätt & fel när man är kär.
Men det anser jag är fel.
Detta är fel men kärleken är blind ibland.

Jag är inte erfaren eller något liknande utan jag talar bara från hjärtat,
vad jag själv bildat för tankar & uppfattningar.