a place I call home

alla vill vi ha den där fasta trygghetszonen. ett hem. en plats där precis allt & precis ingenting händer. dit man alltid vänder sig och hittar tillbaks till. där man kan vara sig själv men också för sig själv. där man kan få ensam och ibland med sällskap. där man känner sig tryggare än någonannanstans. där man trivs. det börjar i livet med att man bygger upp en familj, relation till hemmet. man har Sitt rum, Sina saker men också Sin familj. HÄR ÄR DET TILLÅTET ATT TA FRAM SITT EGO. för hemmet ska absolut spegla en själv, ens identitet och hurdan man är. man skulle nog kunna få reda på det mesta om en person av å bara kliva in i dess hus. lukt, stil, form, den röda tråden (eller så finns där ingen), färger, rymd, luft, material, bekvämhet, hygien...ja minst sagt hela känslan speglas av en person. en identitet. har du inget hem, ja då blir du också en orolig själ. trivs du inte i ditt hem, ja..du förblir osäker. simple is that p u s s g o d n a t t mitt sköna hem haha

Kvällsprojekt

Mitt lilla miniprojekt såhär på kvällskvisten..

Vitt vitt och åter vitt

Vad är det med vitt? Det livar upp det mesta och känns kliniskt rent..sålänge det håller sig vitt då ;) B e f o r e & A f t e r

The ugly truth

Likt en psykopat kan man ta bild efter bild, vinkel efter vinkel, leende efter leende, pussmun efter pussmun. Redigering, retuschering, filter anses vara pricken över i:et för att bilden ska bli enastående. Åhh, blir trött å irriterad bara av att skriva av mig detta eländes tidslukare. Är expert på att fördriva många minuter på en å samma bild ;) Like efter like på insta & du är bekräftad. But why? Varför behöva vara bekräftad? Why not come up with a fine filter and let it be that way, you don't always have to show your best, show you're prettiest angle or proof anything. Don't always have to show that perfekt smile or kiss or angle. The people that mean something to you -and you mean something for- they won't judge you. At least not judge you in a bad way. They may love you even more for showing the real you and not carrying about what others might think. The people that mean something, the will see the pretty you even in the bad times, even when you cry or in your anger moments.

Queen for a day

Känslan från att vara vilken tjej som helst till att känna sig likt den lyckligaste prinsessan i denna enormt stora värld if only for a day Det börjar med spänning & nervositet som sedan övergår mer och mer till självkänsla utifrån å in. Alkohol på det & du har inga hämningar. Du är du. Du är nu Queen for a day. Denna känsla borde vi alla hitta. Utan de där kläderna. Utan det där perfekta håret. Utan sminket. Limosinen att åka med. Utan alla nära & kära. Fotografer. Utan en kille vid din sida. Även om alla dessa faktorer gör så att man höjs till skyarna, så är det faktiskt skönhet inifrån & ut som består. Som alltid går hand i hand med det äkta livet. Livet på insidan. Detta är i själva verket materiella saker, en idyll. En barbie-värld som omöjligen kan underhållas varje dag. Om man nu inte brinner för klädmodet. Sminket. Förälske -om så finns. Har nära & kära som fotar en var dag.

Det såklart, nån gång måste man få känna lyckan utifrån & in. Viktigt bara att man -sen när allt är över- finner tillbaka till den inre lyckan. Låg i ångest i hela två dygn efter bal & studentfirande. Inte för att jag kände mig självmordsbenägen men för att jag var tom. Ångestfylld tomhet. Tom på ord. Understimulerad. På vägen skymtades jobb & jobb och åter jobb framför nosen på mig. En livsstil (skolan,vänner,lärare) försvann över en dag. Poooff. Likt anden i lampan. Fast man då förhoppningsvis får önska sig något bra. Konstigt att det blir tomt? Nej. Nej, inte alls. Limosinen skulle ge glädjetjut åt ett annat folk. Klänningen hängdes på galge. Sminket borttagit & håret tovigare än nånsin. Med ett bakrus bara toalettstolen ville veta av. Tom utifrån & in.

L y c k a *Casandra

Här snackar vi artist, Erik Rapp sjunger "One" #blownaway

I had to let go of him

Spreading my wings learning how to fly You gotta let me go now everything's gonna be alright I'm leaving day spring with destination sky Don't worry 'bout me now, me now, no Everything's gonna be alright

J-son ~ Destination sky As I listen to this song a hear music. Not only music, music with lyrics. I can see trough it all as it sneaks its way trough me. It's like my thoughts matches his. And it's all about timeing, it's all about feeling. I can not only hear the lyrics, I feel them words. Words not only words. Words so painful, weak but wis. Oh so wis. Sometimes your head have to take over the control of your lifechoises. Otherwise your heart happily will do the job, for that you have to pay later. Let it not be only heart-thinking in love, let there be some brainwork too. I had to spread my wings, take control over my life. And therefor my brain have to take over control. You know when you read all differents of quotes about: Never stop believing - miracles happen every day. Follow your heart Don't give up on love Never stop believing - miracles happen every day. Follow your heart Don't give up on love Yes, draw a line over these words. They aren't for hopeless love. They're not working against my heartache anyway. Cus' somehow they are the only once that gives your heart hope when your brain is so much wiser and won't listen to it. Stick to unanswered love and you will tear yourself apart, from inside and out. The End. Wether you like it or not. The thing is.. Love won't end, love will always be with you wether it's a lifepartner or family. But after a thing like this your common sense will be changed. They way you look at love, they way of getting love. What I'm trying to say is that the most important thing is to wake up. Not only listen to your heart, cus' the brain of yours is so much wiser. Blah blah blah l o v e Casandra

http://malingustafsson.blogg.se/ ~ Malin Gustafsson

This is my "BFF" hur löjligt det än låter ;) http://malingustafsson.blogg.se/ Har lärt mig a-big-fucking-deal i helgen av denne Käre Tösabedda: "Ställ aldrig upp å göra nått du verkligen inte känner för - it's not worth it" ~ Klart, ibland måste man göra saker som är mindre roliga å som då blir "måsten".. ...typ som imorse, då klockan ringde 6:35 - WORK for mum. Eller när du ska åka å träna å du verkligen inte orkar. Sen efteråt är det värt det för att det har gett dig nått. Antingen är det lön eller snygg kropp som överväger det. Men när det är nånting som verkligen inte kan ge dig nått i gengäld, är det helt enkelt inte värt det. Typical oss svenskar, har svårt för att säga nej. Välja rätt för sig själv. Nöjer sig. HASHTAG: #försnäll TANKE: Var lite självisk för en gångs skull!

My appartment

Give me love by Ed Sheeran

All I want is the taste that your lips allow, My, my, my, my, oh give me love, My, my, my, my, oh give me love, My, my, my, my, oh give me love, My, my, my, my, give me love, Give me love like never before, 'Cause lately I've been craving more, And it's been a while but I still feel the same, Maybe I should let you go,

Back on Track

Yes, I'm back on track..lyckats logga in här & har bestämt mig för att återuppta mitt skrivande. As time goes by I've been in hospital cus' my leg got broken. Ute i skogen. Sprang min helgstraffrunda då jag så egotrippat inte bara kikat på chokladen hemma hos pappa utan frossat i mängder. Minns tankarna; Din tjockis - spring fortare! Bena är trötta & du orkar inte mer - spring fortare! Fortare kan jag - såja, spring fortare! Fan vad bra det går - fokusera på din andning! Jag lyssnar på min inre röst å tar ut ena hörluren å fäster i BH-bandet. Plöstligt STOP för vänster fot snubblandes på en rot i marken och kontrollen tas helt ifrån mig. "POFF" & bena viker sig. AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ Smärtan går inte att förklara, jag ligger där krampandes, gråtandes, krampandes, gråtandes efter att ha trampat snett på min höger fot. Minns smällen. Minns hur konstigt känslan var när det gick av där inne i foten. Det var historien den elfte augusti tvåtusentretton. På sjukhuset dagen efter ser det allt annat än ljust ut. Skenbenet är helt av & det blir gips utan att få stödja. "Yes, det stämmer korrekt. Jag har blivit invalid!" Jag, Casandra Andersson som yrar upp på morgonen yrvaken efter en knapp sömn, med taskig självkänsla. Hon sminkar sig tills tankarna blivit överspacklade. Hon springer varje dag efter jobbet, då hon vet att hon fått i sig någon form av socker denna dag som alla dar. Hon eftersträvar det allra snyggaste, helst magrutor med samtidigt vara obegränsat smal å oemotståndligt söt. Kör fort så fort mellan gymmet, ica, stan, shopping. Hon ser alltid till att fylla sitt schema på ett eller annat sätt hur trött hon än är efter jobbet. Andningen kommer alltid i andra hand, för hon är minsann livrädd för att stanna upp å tänka efter. Varför ville inte den killen hon eftersträvar ha henne? Varför har hon så höga krav på sigsjälv? Varför fick hon just det utseendet? Varför har hon så svårt att ta första steget bland vännerna? Nej stanna upp - som ni hör - är allt annat än vad hon kan & vill. Därför har mitt liv som invalid satt igång en å annan tankeverksamhet. Nära å kära, folk i min omgivning påstår att detta rent av var meningen. Detta behövde jag efter bilkrock (whiplash & inklämningssyndrom i axel för lite över ett halvår sen) & "den perfekta" killen som gjorde slut i all hast strax därefter, ståendes bakom väggen jag aldrig tycks kunnat se igenom, med kniven redo att hugga sitt oförberedda stackars offer i ryggen. Blandade tankar har passerat, blandade tankar kretsar än. Jag är glad att jag ändå är glad. Nöjd att jag ändå tycks finna mig ganska nöjd. Fått bekräftelse från både gammalt & nytt håll, men allra viktigast från migsjälv. Ibland måste även jag stanna upp. Sätta på en mysig film att kura ihop sig framför och drunkna in. Inte tänka på nån annan än mig själv. Inte rusa omkring å rädda världen, hålla skönheten uppe & veta det senaste modet. För att inte tala om att leva upp till en perfekt idyll. En barbie som inte borde finnas. Som min pappa & Christina alltid påstår att jag säger Jag orkar inte mer & varje gång de säger det till mig så hör jag hur det låter och att jag faktiskt uttrycker mig exakt så emellanåt. Väl förstådd med att detta är nog nån slags rop på hjälp nånstans omedvetet. Så jag säger det än en gång, JAG ORKAR INTE MER! Fast orka, det gör jag! Det gör vi alla, även om det är svårt å tro på i alla livets knasiga vändningar. K Ä R L E K c asandr a