Kerstin
Margareta Andersson
skulle fylla 80 i januari
Mormor
Ditt namn jag fått i ära, att ända från barnsben bära.
Att vara mormor var ingen konst för dig, ty du snabbt blev
en äkta förebild för mig.
Att cykla var svårt och du lärde mig att livet ibland är hårt.
Livet är en kamp, men ett par lektioner senare jag på cykeln tog mitt första tramp.
Jag njöt av att höra dina glädjetjut & ville aldrig att dom ska ta slut.
Othello, fiol, piano & flöjt, ja minst sagt alla spel och sånger har din uppmuntran höjt.
Krokiga kakor var såklart din grej, ingen kommer någonsin att ta det ifrån dej.
Alzheimers och cancer har sugit all kraft, men jag är mer än nöjd över alla stunder vi haft.
Jag kan än idag höra dina andetag, & även om jag väntade detta besked så är jag chockad än idag.
Det kom som ett slag och bearbetningen får ta ett tag.
Hoppas så innerligt att du nu sitter i en lyxig segelbåt, spelar en härlig låt..vilket skulle trösta oss i all gråt.
Kanske vi i framtiden ses, med två vita vingar på vår rygg som i himmelen ges.
08~11~13
